Parodia langsdorfii

Från Plantae
(Omdirigerad från Wigginsia longispina)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Parodia langsdorfii
(Lehm.) D.R.Hunt 1997
Undergrupp Wigginsia
Släkte Parodia
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: sårbar
Status iucn3.1 VU.svg

Parodia langsdorfii är en art i sydkaktussläktet och familjen kaktusväxter som har sitt naturliga habitat i södra Brasilien.

Denna art är solitärväxande eller bildar tuvor. Stammen är klotformad till cylindrisk, har grågrön hud och blir upp till 10 centimeter hög eller mer, samt 4 till 9 centimeter i diameter. Toppen är täckt av tät ull. Stammen är uppdelad i 13 till 17 trubbiga åsar som i sin tur är uppdelade i tydliga vårtor. Längs åsarna sitter areoler med jämna mellanrum, en mellan varje vårta. Ur areolen utvecklas 1 till 4 centraltaggar som är brunaktiga och blir upp till 25 millimeter långa. Runt centraltaggarna sitter 6 till 9 radiärtaggar som är bruna och blir 12 till 20 millimeter långa. De har olika längd och spretar i olika riktningar.

Blomman är gul och blir upp till 2,5 centimeter lång samt 2,5 centimeter i diameter. Märket är lila.

Synonymer

Cactus langsdorfii Lehm. 1826
Echinocactus langsdorfii (Lehm.) Link & Otto 1831
Echinocactus polyacanthus Link & Otto 1827
Malacocarpus langsdorfii (Lehm.) Britton & Rose 1922
Malacocarpus polyacanthus (Link & Otto) Salm-Dyck 1850
Melocactus polyacanthus (Link & Otto) Paxton 1840
Notocactus langsdorfii (Lehm.) Krainz 1966
Notocactus leprosorum (F.Ritter) Havlícek 1981
Notocactus longispinus (F.Ritter) Havlícek 1981
Notocactus polyacanthus (Link & Otto) J.Theun. 1981
Notocactus prolifer (F.Ritter) J.Theun. 1981
Notocactus pseudopulvinatus N.Gerloff 1987
Notocactus pulvinatus Vliet 1970
Ritterocactus langsdorfii (Lehm.) Doweld 2000
Wigginsia langsdorfii (Lehm.) D.M.Porter 1964
Wigginsia leprosorum F.Ritter 1979
Wigginsia longispina F.Ritter 1979
Wigginsia polyacantha (Link & Otto) F.Ritter 1979
Wigginsia prolifera F.Ritter 1979
 

Referenser