Tacinga

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tacinga
Britton & Rose 1919
T. funalis
T. funalis
Tribus Opuntieae
Underfamilj Opuntioideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Tacinga är ett släkte som tillhör tribus Opuntieae och familjen kaktusväxter som har sitt utbredningsområde i de brasilianska delstaterna Alagoas, Bahia, Ceará, Minas Gerais, Paraíba, Pernambuco, Piauí, Rio Grande do Norte och Sergipe. Släktet innehåller 8 arter.[1]

De har ett buskliknande växtsätt, kryper eller klättrar, är uppdelade i flertalet segment men har få grenar och ingen del som förändras till stam med tiden. Stammen är rund i tvärsnitt, ibland tillplattad, oval eller elliptisk, har grön hud och är suckulent, men blir träaktig med åldern. På ny tillväxt finns små, smala blad som är spetsiga och runda i tvärsnitt. De ramlar tidigt av. Längs segmenten sitter areoler som är fyllda av glochider som lätt lossnar. Där kan finnas ingen eller 2 till 3 taggar som är 2 till 3 millimeter långa, men de faller tidigt av. Blomman utvecklas nära toppen av stammen och nära kanten på segementet, är öppen under dagen och natten. Den är blekgul med inslag av grönt, violett eller brunt. Frukten sitter ensam, är köttig, avlång och blomresterna faller bort. Den är grön, vit, brunaktig eller rödaktig och är djupt insjunken på toppen. Fröna är något ovala, runda till päronformade och blir 3 till 4 millimeter långa.[2]

Det vetenskapliga namnet Tacinga fick släktet av Nathaniel Britton och Joseph Rose 1919 med T. funalis som typart. Namnet är ett anagram av catinga, som normalt stavas caatinga, och är en ekoregion som endast finns i Brasilien.[3]

Arter

T. braunii[4]
T. funalis
T. inamoena
T. inamoena ssp. subcylindrica
T. palmadora
T. saxatilis
T. saxatilis ssp. estevesii[4]
T. werneri[4]

Referenser

  1. ^ Taylor, Nigel P.; Zappi Daniela C.: Cacti of Eastern Brazil, The Royal Botanic Gardens, Kew, Richmond 2004 (eng). ISBN 1842460560. 
  2. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng), sid. 269-270. ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  3. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng), sid. 652-654. ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  4. ^ a b c Är upptagen på rödlistan som sårbar. IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2. Tacinga <www.iucnredlist.org>. Downloaded on 07 May 2013.