Eragrostis elliottii

Eragrostis elliottii (Elliott) S.Watson 1890 Silverkärleksgräs
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Silverkärleksgräs är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, fleråriga ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 4 millimeter breda samt 20 till 40 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 40 till 80 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.

Silverkärleksgräs har sitt naturliga utbredningsområde i Alabama, Arkansas, Bahamas, Belize, Kuba, Dominikanska republiken, Florida, Georgia, Haiti, Honduras, Illinois, Jamaica, på Leewardöarna, i Louisiana, vid Mexikanska golfen, i nordöstra Mexiko, nordvästra Mexiko, sydöstra Mexiko, sydvästra Mexiko, Mississippi, Missouri, North Carolina, Oklahoma, Puerto Rico, South Carolina och Texas, där den växer i torra gräsmarker och på soliga sluttningar, ofta i sandig eller lätt stenig jord. Arten förekommer från havsnivå upp till omkring 500 meters höjd över havet.

Synonymer

Eragrostis nitida Chapm. 1860, nom. illeg.

Poa nitida Elliott 1816, nom. illeg.

Eragrostis macropoda Pilg. 1903

Etymologi och systematik

Det vetenskapliga namnet elliottii fick arten av Sereno Watson i publikationen Proceedings of the American Academy of Arts and Sciences Vol. 25 när den gavs ut 1890. Namnet elliottii hedrar den amerikanska botanikern Stephen Elliott (1771 – 1830), känd för sitt omfattande arbete med floror i södra USA. Suffixet -ii används i latinets namngivning för att hedra en manlig person.

Eftersom Elliott ursprungligen beskrev arten som Poa nitida 1816, men detta namn redan användes av Lamarck 1791 och Savi 1815, kunde namnet inte behållas. Watson gav därför arten ett nomen novum för att lösa konflikten med tidigare namnkrock, vilket resulterade i det officiella namnet Eragrostis elliottii.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-07].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-07.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-07].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Elliott, Stephen: A sketch of the botany of South-Carolina and Georgia., Charleston, S. C. 1816-1824 (eng). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.9508. Libris. 
• American Academy of Arts and Sciences.: Proceedings of the American Academy of Arts and Sciences, Metcalf and Co., Boston 1846-1958 (eng). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.