Digitaria minima

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Digitaria minima
R.D.Webster 1984
Släkte Digitaria
Undertribus Anthephorinae
Tribus Paniceae
Underfamilj Panicoideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Digitaria minima är en art i fingerhirssläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är en flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 2 millimeter breda samt 0,5 till 5,7 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 30 till 60 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Digitaria minima har sitt naturliga utbredningsområde i New South Wales och Queensland. Arten växer i torra gräsmarker, på öppna sluttningar och längs vägkanter, ofta i sandiga eller lätt lerhaltiga jordar. Den förekommer från havsnivå till 900 meters höjd över havet och är väl anpassad till områden med periodisk torka och hög solinstrålning.

Etymologi

Det vetenskapliga namnet minima fick arten av Robert D. Webster i publikationen Brunonia Vol. 6 när den gavs ut 1984. Namnet minima kommer från det latinska ordet minimus, som betyder ”den minsta” eller ”mycket liten”. Namnet syftar på artens småväxta och nätta utseende jämfört med andra arter inom släktet Digitaria.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-10-06].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-10-06.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-10-06].
  • Brunonia: a journal of taxonomic botany and related fields for the Australian region, CSIRO, Melbourne 1978-1987 (eng). ISSN 0313-4245. Libris. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.