Bromus sipyleus

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bromus sipyleus
Boiss. 1854
Släkte Bromus
Undertribus Bromeae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Bromus sipyleus är en art i lostasläktet inom familjen gräs. Det är en flerårig ört som utvecklar breda, linjära blad, vilka växer både vid basen av plantan och längs dess höga strån. Bladen blir från 6 till 12 millimeter breda och kan nå en längd av 15 till 35 centimeter, vilket ger växten ett frodigt och kraftfullt intryck. De uppåtväxande stråna är ledade, vilket innebär att de består av flera segment där blad och blomställningar kan utvecklas. Strået är ihåligt och kan bli från 75 till 150 centimeter högt. I toppen utvecklas en yvig och spretig vippa – en typ av blomställning där många småax hänger ut från tunna grenar, ofta i flera riktningar, vilket ger ett luftigt och dekorativt utseende.

Bromus sipyleus har sitt naturliga utbredningsområde i Turkiet.

Synonymer

Bromopsis sipylea (Boiss.) H.Scholz & Valdés 2006

Etymologi

Det vetenskapliga namnet sipyleus fick arten av Pierre Edmond Boissier i publikationen Diagnoses plantarum orientalium novarum Vol. 13 när den gavs ut 1854. Artepitetet sipyleus är en latinsk adjektivform av ett geografiskt namn och syftar på berget Sipylos (nuvarande Spil Dağı) i västra Turkiet, nära staden Manisa.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-28].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-28.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-28].
  • Boissier, Edmond: Diagnoses plantarum orientalium novarum, Graz 1842-1959 (lat). Libris. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.