Bromus rigidus

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bromus rigidus
Roth 1790
Sticklosta
A natural history of British grasses (Plate LVIII) (6869577759).jpg
Släkte Bromus
Undertribus Bromeae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Sticklosta är en art i lostasläktet och familjen gräs. Den är en ettårig ört som har smala, linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed det ledade strået, och blir från 2 till 6 millimeter breda samt mellan 8 och 20 centimeter långa. Strået är ihåligt, växer upprätt och kan bli från 15 till 50 centimeter långt. I stråets topp utvecklas en blomställning i form av en öppen eller spretig vippa, där blommorna sitter samlade i små, mångblommiga småax.

Sticklosta har sin naturliga utbredning i delar av Västra Asien, norra Afrika och sydvästra Europa. Den förekommer bland annat i Algeriet, Libyen, Marocko, Tunisien, Egypten och Västsahara, samt i länder som Turkiet, Iran, Transkaukasus, Libanon och Syrien och Palestina. I Europa finns arten i Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Ungern, Rumänien, på Balkanhalvön samt på öar som Balearerna, Korsika, Sardinien, Sicilien, Kreta, Cypern och de östra Egeiska öarna.

Historik som åkerogräs

Sticklosta har länge varit ett besvärligt ogräs i medelhavsområdet och på andra håll med liknande klimat. Arten är särskilt anpassad till störda jordar, vilket gjorde att den etablerade sig lätt i åkrar och längs färdvägar. Den är känd för att vara svårbekämpad i jordbruk, framför allt i spannmålsfält, eftersom dess frön ofta mognar samtidigt som spannmålen – vilket leder till att den följer med skörden och sprids vidare. I äldre jordbrukslitteratur från Sydeuropa beskrivs den som ett karaktärsogräs för torra odlingslandskap.

Synonymer

Anisantha rigida (Roth) Hyl. 1945
Bromus diandrus ssp. rigidus (Roth) Laínz 1967
Bromus villosus ssp. rigidus (Roth) Maire 1931
Genea rigens (Roth) Dumort. 1868
Genea rigida (Roth) Dumort. 1868
Anisantha hispanica (Rivas Ponce) Holub 1976
Bromus diandrus ssp. maximus (Desf.) Soó 1972
Bromus hispanicus Rivas Ponce 1973
Bromus indicus Steud. 1840
Bromus madritensis Cav. ex Kunth 1833
Bromus matritensis Cav. 1801
Bromus maximus Desf. 1798
Bromus megalanthus Keng 1935
Bromus nitidus E.D.Clarke 1812
Bromus rigens ssp. maximus (Desf.) Cout. 1913
Bromus rubens Host 1801
Forasaccus maximus (Desf.) Bubani 1901
Genea maxima (Desf.) Dumort. 1868

Etymologi

Det vetenskapliga namnet rigidus fick arten av Albrecht Wilhelm Roth i publikationen Botanisches Magazin Vol. 4 när den gavs ut 1790. Ordet rigidus är ett latinskt adjektiv som betyder "stel", "styv" eller "hård", och kommer från verbet rigere, "att vara styv eller orörlig". Namnet syftar på växtens styva eller borstlika växtdelar – ett kännetecken som återspeglas i det svenska namnet Sticklosta.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-29].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-29.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-29].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  • Römer, J. J., Usteri, Paulus: Deutsches gemeinnüziges Magazin, bei Siegfried Lebrecht Crusius, Zurich 1787-1790 (ger). Libris. 
  • Holm LeRoy G.: World weeds: natural histories and distribution, Wiley, New York 1997 (eng). ISBN 0471047015. Libris. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.