Bromus rigidus
| Bromus rigidus Roth 1790 Sticklosta | |
| Släkte | Bromus |
| Undertribus | Bromeae |
| Tribus | Poeae |
| Underfamilj | Pooideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Sticklosta är en art i lostasläktet och familjen gräs. Den är en ettårig ört som har smala, linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed det ledade strået, och blir från 2 till 6 millimeter breda samt mellan 8 och 20 centimeter långa. Strået är ihåligt, växer upprätt och kan bli från 15 till 50 centimeter långt. I stråets topp utvecklas en blomställning i form av en öppen eller spretig vippa, där blommorna sitter samlade i små, mångblommiga småax.
Sticklosta har sin naturliga utbredning i delar av Västra Asien, norra Afrika och sydvästra Europa. Den förekommer bland annat i Algeriet, Libyen, Marocko, Tunisien, Egypten och Västsahara, samt i länder som Turkiet, Iran, Transkaukasus, Libanon och Syrien och Palestina. I Europa finns arten i Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Ungern, Rumänien, på Balkanhalvön samt på öar som Balearerna, Korsika, Sardinien, Sicilien, Kreta, Cypern och de östra Egeiska öarna.
Historik som åkerogräs
Sticklosta har länge varit ett besvärligt ogräs i medelhavsområdet och på andra håll med liknande klimat. Arten är särskilt anpassad till störda jordar, vilket gjorde att den etablerade sig lätt i åkrar och längs färdvägar. Den är känd för att vara svårbekämpad i jordbruk, framför allt i spannmålsfält, eftersom dess frön ofta mognar samtidigt som spannmålen – vilket leder till att den följer med skörden och sprids vidare. I äldre jordbrukslitteratur från Sydeuropa beskrivs den som ett karaktärsogräs för torra odlingslandskap.
Synonymer
- Anisantha rigida (Roth) Hyl. 1945
- Bromus diandrus ssp. rigidus (Roth) Laínz 1967
- Bromus villosus ssp. rigidus (Roth) Maire 1931
- Genea rigens (Roth) Dumort. 1868
- Genea rigida (Roth) Dumort. 1868
- Anisantha hispanica (Rivas Ponce) Holub 1976
- Bromus diandrus ssp. maximus (Desf.) Soó 1972
- Bromus hispanicus Rivas Ponce 1973
- Bromus indicus Steud. 1840
- Bromus madritensis Cav. ex Kunth 1833
- Bromus matritensis Cav. 1801
- Bromus maximus Desf. 1798
- Bromus megalanthus Keng 1935
- Bromus nitidus E.D.Clarke 1812
- Bromus rigens ssp. maximus (Desf.) Cout. 1913
- Bromus rubens Host 1801
- Forasaccus maximus (Desf.) Bubani 1901
- Genea maxima (Desf.) Dumort. 1868
Etymologi
Det vetenskapliga namnet rigidus fick arten av Albrecht Wilhelm Roth i publikationen Botanisches Magazin Vol. 4 när den gavs ut 1790. Ordet rigidus är ett latinskt adjektiv som betyder "stel", "styv" eller "hård", och kommer från verbet rigere, "att vara styv eller orörlig". Namnet syftar på växtens styva eller borstlika växtdelar – ett kännetecken som återspeglas i det svenska namnet Sticklosta.
Referenser
- IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-29].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-29.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-29].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- Römer, J. J., Usteri, Paulus: Deutsches gemeinnüziges Magazin, bei Siegfried Lebrecht Crusius, Zurich 1787-1790 (ger). Libris.
- Holm LeRoy G.: World weeds: natural histories and distribution, Wiley, New York 1997 (eng). ISBN 0471047015. Libris.
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
- Bromus
- Växter i Algeriet
- Växter på Balearerna
- Växter på Kanarieöarna
- Växter på Korsika
- Växter på Cypern
- Växter på östra Egeiska öarna
- Växter i Egypten
- Växter i Frankrike
- Växter i Grekland
- Växter i Ungern
- Växter i Iran
- Växter i Italien
- Växter på Kreta
- Växter i Libanon och Syrien
- Växter i Libyen
- Växter i Marocko
- Växter på Balkan
- Växter i Palestina
- Växter i Portugal
- Växter i Rumänien
- Växter på Sardinien
- Växter på Sicilien
- Växter i Spanien
- Växter i Transkaukasus
- Växter i Tunisien
- Växter i Turkiet
- Växter i Västsahara