Physochlaina physaloides
| Physochlaina physaloides (L.) G.Don 1838 Sibirisk vårbolmört | |
| Släkte | Physochlaina |
| Familj | Solanaceae |
| Ordning | Solanales |
| Överordning | Eudicotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Sibirisk vårbolmört är en flerårig ört i vårbolmörtssläktet i familjen potatisväxter. Ibland ses artepitetet stavas P. physalodes.
En planta har ett fåtal upprätta stjälkar som förgrenar sig genom att få skott i bladvecken. Övre delen av stjälken är ullig till hårig. Bladen är ovala till hjärtformade, 1,5 till 7 centimeter långa och 1 till 6 centimeter breda. Bladskaftet är trekantigt i genomskärning.
Blommorna sitter i en samling överst på stjälken. Blomfodret är klockformat, ulligt, knappt 1 centimeter långt och 2,5 till 3 centimeter brett. Blomkronan är trattformad och 2 till 3 centimeter lång. Färgen är lila. Svalget är hårigt på insidan. Frukten är en rund kapsel som blir upp till 1 centimeter i diameter. Fröna är ljusgula och rundat njurformade.
Utbredningsområdet är i Sibirien, ryska Fjärran östern, Centralasien, Kina och Mongoliet. Sibirisk vårbolmört odlas som prydnadsväxt.
Synonymer
- Hyoscyamus physalodes L. 1753
- Physalis lurida Salisb. 1796
- Physochlaina dahurica Miers 1850
- Physochlaina lanosa Pascher 1909
- Physochlaina pseudophysaloides Pascher 1909
- Scopolia physaloides (L.) Dunal 1852
- Scopolia pseudophysaloides Dunal 1852
Referenser
- Komarov V. L.: Flora, 1963- (eng). Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-01.
- IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-01].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - sibirisk vårbolmört - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9