Melica persica

Melica persica Kunth 1830 Perserslok
Släkte	Melica
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Perserslok är en art i sloksläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är tuvbildande, fleråriga ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 4 millimeter breda samt 5 till 15 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 15 till 50 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Perserslok har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, norra centrala Kina, södra centrala Kina, Iran, Irak, Kazakstan, Kirgizistan, Libanon och Syrien, Manchuriet, Nepal, norra Kaukasus, Pakistan, Palestina, Saudiarabien, Tadzjikistan, Tibet, Transkaukasus, Turkmenistan, Turkiet, Uzbekistan och västra Himalaya. Arten har en mycket bred ekologisk nisch och återfinns i allt från stäppområden och torra buskmarker till alpina ängar och klippiga bergssluttningar. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en konstruktion så effektiv att den har funnits i gräsfamiljen i miljontals år utan behov av förändring. Dess utbredning sträcker sig från omkring 500 till 4000 meters höjd över havet. Denna extrema altitudvariation vittnar om en art med enastående förmåga att hantera både stekande hetta i låglänta halvöknar och den bitande kylan på de asiatiska högplatåerna.

Synonymer

Melica armena Boiss. & Kotschy 1884

Melica atropatana Schischk. 1922

Melica breviflora Boiss. 1846

Melica canescens (Regel) Lavrenko ex Nevski 1934

Melica glaucescens Steud. 1854

Melica hohenackeri Boiss. 1854

Melica jacquemontii Decne. 1844

Melica jacquemontii ssp. anatolica W.Hempel 2012

Melica jacquemontii ssp. canescens (Regel) Bor 1970

Melica jacquemontii ssp. hohenackeri (Boiss.) Bor 1970

Melica kermanica Gand. 1920

Melica kotschyi Hochst. ex Steud. 1854

Melica lanata Steud. 1854

Melica pannosa Boiss. 1854

Melica persica ssp. atropatana (Schischk.) Tzvelev 1973

Melica persica ssp. canescens (Regel) P.H.Davis 1985

Melica persica ssp. jacquemontii (Decne.) P.H.Davis 1985

Melica persica ssp. schischkinii (Iljinsk.) W.Hempel 2012

Melica schimperi C.Presl 1845

Melica schischkinii Iljinsk. 1950

Melica sinaica Fig. & De Not. 1852

Melica trachyantha Boiss. 1846

Melica transsilvanica ssp. atropatana (Schischk.) Tzvelev 1973

Melica vestita Boiss. 1846

Melica viridis Boiss. & Kotschy 1884

Melica woronowii Schischk. ex Grossh. 1939

Etymologi

Det vetenskapliga namnet persica fick arten av Karl Sigismund Kunth i publikationen Distribution méthodique de la famille des Graminées Vol. 1 när den gavs ut 1830. Namnet persica kommer från det latinska ordet för Persien, vilket syftar på artens ursprung eller förekomst i det område som idag utgör Iran. Suffixet -ica är en adjektivändelse som betyder ”hörande till”, vilket gör att namnet i sin helhet kan översättas till ”den persiska”.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-02-14].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-02-14.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-02-14].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Kunth, Karl Sigismund: Distribution méthodique de la famille des Graminées, Paris, Librarie-Gide 1829-1834 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.505. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.