Festuca myuros

Festuca myuros L. 1753
1: Catapodium rigidum 2. Festuca myuros
Släkte	Festuca
Undertribus	Loliinae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Festuca myuros är en art i svingelsläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Albanien, Algeriet, Österrike, på Azorerna, Balearerna, i Belgien, Bulgarien, på Kanarieöarna, i Kap Verde, sydöstra Kina, på Korsika, Cypern, östra Egeiska öarna, i östra Himalaya, Egypten, Eritrea, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Indien, Iran, Irak, Italien, Kazakstan, Kenya, Kirgizistan, Korea, på Kreta, Krim, i Libanon och Syrien, Libyen, på Madeira, i Marocko, Nederländerna, norra Kaukasus, Pakistan, Palestina, Polen, Portugal, Rumänien, på Sardinien, i Saudiarabien, på Sicilien, i Sinai, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sri Lanka, Schweiz, Tadzjikistan, Taiwan, Tanzania, Tibet, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och västra Himalaya.

Festuca myuros är tuvbildande, ettåriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 0,5 till 3 millimeter breda samt 2 till 15 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 10 till 70 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Synonymer

Avena muralis Salisb. 1796

Distomomischus myuros (L.) Dulac 1867

Mygalurus caudatus Link 1821

Vulpia murorum Gray 1822

Vulpia myuros (L.) C.C.Gmel. 1805

Vulpia vaginata St.-Lag. 1889

Bromus bohemicus F.W.Schmidt ex Mert. & W.D.J.Koch 1823

Festuca commutata Steud. 1854, nom. illeg.

Festuca linearis Gilib. 1792

Festuca megalura Nutt. 1848

Festuca myuros ssp. pseudomyuros (Soy.-Will.) Bonnier & Layens 1894

Festuca pseudomyuros Soy.-Will. 1826

Vulpia alpina L.Liu 2002

Vulpia ciliata St.-Lag. 1889, nom. illeg.

Vulpia crinita Lojac. 1909

Vulpia longivaginata St.-Lag. 1880

Vulpia major (Rohlena) Á.Löve & D.Löve 1961

Vulpia megalura (Nutt.) Rydb. 1909

Vulpia myuros ssp. megalura (Nutt.) Soják 1980

Vulpia myuros ssp. pseudomyuros (Soy.-Will.) Maire & Weiller 1955

Vulpia pilosa C.C.Gmel. 1805, nom. nud.

Vulpia pseudomyuros (Soy.-Will.) Rchb. 1830

Vulpia reclinata Dumort. 1873

Zerna myuros B.D.Jacks. 1895

Systematik

Det vetenskapliga namnet myuros fick arten av Carl von Linné i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-05-05].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-05-05.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-05-05].
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris.