Eragrostis andicola

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Eragrostis andicola
R.E.Fr. 1905
Släkte Eragrostis
Undertribus Eragrostidinae
Tribus Eragrostideae
Underfamilj Chloridoideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Eragrostis andicola är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2,5 till 3,5 millimeter breda samt 2 till 5 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 7 till 15 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en luftig och spröd konstruktion som ger blommorna maximal exponering för vinden.

Eragrostis andicola har sitt naturliga utbredningsområde i nordvästra Argentina och Peru. Den växer i alpina gräsmarker och torra slänter, ofta mellan 1800 till 3200 meters höjd över havet.

Etymologi

Det vetenskapliga namnet andicola fick arten av Robert Elias Fries i publikationen Nova acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis Ser. 4 Vol. 1 när den gavs ut 1905. Namnet andicola kommer från de latinska orden Andes som betyder Anderna och -cola som betyder ”boende”, vilket antyder att arten lever i Anderna.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-10-24].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-10-24.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-10-24].
  • Kungl. Vetenskapssocieteten i Uppsala: Nova acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis, Almqvist och Wiksell, Stockholm 1773-1967 (mul). ISSN 0029-5000. Libris. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.