Parodia erinaceus
Parodia erinaceus (Haw.) N.P.Taylor 1987 Ullsydkaktus | |
Lemaire, Charles Antoine, Paris, 1841-1847 | |
Undergrupp | Wigginsia |
Släkte | Parodia |
Tribus | Notocacteae |
Underfamilj | Cactoideae |
Familj | Cactaceae |
Ordning | Caryophyllales |
Överordning | Eudicotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Ullsydkaktus är en art i sydkaktussläktet och undergrupp Wigginsia, som har sin naturliga utbredning i Colombia, södra Brasilien, nordöstra Argentina, södra Argentina och Uruguay.
Den är solitärväxande, tillplattat klotformad till kort cylindrisk, blir upp till 15 centimeter hög och 3 till 30 centimeter i diameter. Toppen av plantan är mycket ullig på äldre plantor, men själva huden kan variera från ljusgrön till mörkgrön. Växtkroppen är uppdelad i 12 till 30 skarpa åsar med tvärgående skåror i. I varje skåra sitter en areol och i varje areol sitter sylformade, kraftigt krökta taggar som blir upp till 20 millimeter långa. Taggarna kan vara vita, grå eller bruna och består av ingen eller en centraltagg. Runt den eventuella centraltaggen sitter 2 till 12 radiärtaggar som sitter utplattade mot själva växtkroppen.
Ullsydkaktusens blomma är blankt gul, 3 till 5 centimeter lång och 4 till 7 centimeter i diameter. Blomman har ett ganska kort hypanthium som är täckt av en tät brun ull. Frukten avlång till klubbformad, rosa eller rödaktig och upp till 4 centimeter lång. Den är torr och ihålig då den är mogen. Fröna är klockformade och har en fint repig yta.
Synonymer
Ullsydkaktusen är en gammal art, rent taxonomiskt, och beskrevs redan 1819 av Adrian Hardy Haworth, men då som Cactus erinaceus. Sedan dess har den fått byta släkten ett antal gånger.
- Cactus depressus Haw. 1812
- Cactus erinaceus Haw. 1819
- Cereus erinaceus (Haw.) Steud. 1840
- Echinocactus aciculatus Salm-Dyck 1834
- Echinocactus acuatus Link & Otto 1827
- Echinocactus acutangularis J.Forbes 1837
- Echinocactus acutangulus Zucc. ex Pfeiff. 1837
- Echinocactus arechavaletae K.Schum. ex Arechav. 1905
- Echinocactus corynodes Otto ex Pfeiff. 1837
- Echinocactus courantii Lem. 1838
- Echinocactus depressus (Haw.) DC. 1828
- Echinocactus erinaceus (Haw.) Lem. 1838
- Echinocactus fricii Arechav. 1905
- Echinocactus leucocarpus Arechav. 1905
- Echinocactus maldonadensis Herter 1931
- Echinocactus pauciareolatus Arechav. 1905
- Echinocactus sellowianus Pfeiff. 1837
- Echinocactus sellowii Link & Otto 1827
- Echinocactus sessiliflorus F.Mackie ex Hook. 1837
- Echinocactus tephracanthus Link & Otto 1827
- Echinocactus terscheckii Rchb. ex Terscheck 1843
- Echinocactus tetracanthus Lem. 1838
- Echinocactus vorwerkianus Werderm. 1931
- Malacocarpus aciculatus (Salm-Dyck) Salm-Dyck 1850
- Malacocarpus acuatus (Link & Otto) Salm-Dyck 1850
- Malacocarpus arechavaletae A.Berger 1929
- Malacocarpus beltranii Fric 1924
- Malacocarpus bezrucii Fric 1924
- Malacocarpus callispinus Y.Itõ 1957
- Malacocarpus corynodes (Otto ex Pfeiff.) Salm-Dyck 1850
- Malacocarpus courantii (Lem.) Salm-Dyck 1850
- Malacocarpus erinaceus (Haw.) Lem. ex C.F.Först. & Rümpler 1885
- Malacocarpus fricii (Arechav.) A.Berger 1929
- Malacocarpus kavarikii Fric 1924
- Malacocarpus kovaricii Fric ex A.Berger 1929
- Malacocarpus leucocarpus (Arechav.) Backeb. 1936
- Malacocarpus macranthus (Arechav.) Herter 1943
- Malacocarpus macrogonus (Arechav.) Herter 1973
- Malacocarpus martini Labour. ex Rümpler 1885
- Malacocarpus pauciareolatus (Arechav.) A.Berger 1929
- Malacocarpus rubricostatus Fric 1929
- Malacocarpus sellowianus Salm-Dyck 1850
- Malacocarpus sellowii (Link & Otto) K.Schum. 1890
- Malacocarpus sessiliflorus (F.Mackie ex Hook.) Backeb. 1959
- Malacocarpus stegmannii Backeb. 1959
- Malacocarpus tephracanthus (Link & Otto) K.Schum. 1890
- Malacocarpus tetracanthus (Lem.) Rud.Mey. 1894
- Malacocarpus turbinatus (Arechav.) Herter 1943
- Malacocarpus vorwerkianus (Werderm.) Backeb. 1936
- Melocactus acuatus Link & Otto 1827
- Melocactus poliacanthus Link & Otto 1827
- Melocactus sellowii Link & Otto 1827
- Melocactus tephracanthus Link & Otto 1827
- Notocactus acuatus (Link & Otto) J.Theun. 1981
- Notocactus beltranii (Fric ex Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
- Notocactus bezrucii (Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
- Notocactus corynodes (Otto ex Pfeiff.) Krainz 1966
- Notocactus courantii (Lem.) J.Theun. 1981
- Notocactus erinaceus (Haw.) Krainz 1966
- Notocactus fricii (Arechav.) Krainz 1966
- Notocactus kovaricii (Fric ex A.Berger) Krainz 1966
- Notocactus leucocarpus (Arechav.) G.Schäf. 1980
- Notocactus macrocanthus (Arechav.) G.Schäf. 1980
- Notocactus macrogonus (Arechav.) G.Schäf. 1980
- Notocactus maldonadensis (Herter) Herter 1943
- Notocactus pauciareolatus (Arechav.) Krainz 1966
- Notocactus rubricostatus (Frič ex Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
- Notocactus schaeferianus (W.R.Abraham & J.Theun.) Havlícek 1988
- Notocactus sellowii (Link & Otto) J.Theun. 1981
- Notocactus sessiliflorus (F.Mackie ex Hook.) Krainz 1966
- Notocactus stegmannii (Backeb.) Krainz 1966
- Notocactus tephracanthus (Link & Otto) Krainz 1966
- Notocactus tetracanthus (Lem.) N.Gerloff, Neduchal & S.Stuchlik 1995
- Notocactus turbinatus (Arechav.) Krainz 1966
- Notocactus vorwerkianus (Werderm.) Krainz 1966
- Parodia maldonadensis (Herter) Hofacker 2012
- Parodia paucicostata (F.Ritter) F.H.Brandt ex Weskamp 1973
- Parodia sellowii (Link & Otto) D.R.Hunt 1997
- Parodia turbinata (Arechav.) Hofacker 1998
- Wigginsia acuata (Link & Otto) F.Ritter 1979
- Wigginsia beltranii Fric ex Z.Fleisch. & Schütz 1980
- Wigginsia bezrucii (Fric) Z.Fleisch. & Schütz 1980
- Wigginsia corynodes (Otto ex Pfeiff.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia courantii (Lem.) F.Ritter 1979
- Wigginsia erinaceus (Haw.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia fricii (Arechav.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia kovaricii (Fric ex A.Berger) Backeb. 1966
- Wigginsia leucocarpa (Arechav.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia macrocantha (Arechav.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia macrogona (Arechav.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia maldonadensis (Herter) Deubelbeiss 2018
- Wigginsia pauciareolata (Arechav.) R.Kiesling 1999
- Wigginsia rubricostata Z.Fleisch. & Schütz 1980
- Wigginsia schaeferiana W.R.Abraham & J.Theun. 1988
- Wigginsia sellowii (Link & Otto) F.Ritter 1979
- Wigginsia sessiliflora (F.Mackie ex Hook.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia stegmannii (Backeb.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia tephracantha (Link & Otto) D.M.Porter 1964
- Wigginsia tetracantha (Lem.) Vích 2019
- Wigginsia turbinata (Arechav.) D.M.Porter 1964
- Wigginsia vorwerkiana (Werderm.) D.M.Porter 1964
Referenser
- Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris.
- Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris.
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-06-27.
- IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-06-27].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - ullsydkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9