Parodia erinaceus

Från Plantae
Version från den 27 juni 2023 kl. 19.10 av Helena (diskussion | bidrag) (Helena flyttade sidan Parodia erinacea till Parodia erinaceus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Parodia erinaceus
(Haw.) N.P.Taylor 1987
Ullsydkaktus
Lemaire, Charles Antoine, Paris, 1841-1847
Lemaire, Charles Antoine, Paris, 1841-1847
Undergrupp Wigginsia
Släkte Parodia
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Ullsydkaktus är en art i sydkaktussläktet och undergrupp Wigginsia, som har sin naturliga utbredning i Colombia, södra Brasilien, nordöstra Argentina, södra Argentina och Uruguay.

Den är solitärväxande, tillplattat klotformad till kort cylindrisk, blir upp till 15 centimeter hög och 3 till 30 centimeter i diameter. Toppen av plantan är mycket ullig på äldre plantor, men själva huden kan variera från ljusgrön till mörkgrön. Växtkroppen är uppdelad i 12 till 30 skarpa åsar med tvärgående skåror i. I varje skåra sitter en areol och i varje areol sitter sylformade, kraftigt krökta taggar som blir upp till 20 millimeter långa. Taggarna kan vara vita, grå eller bruna och består av ingen eller en centraltagg. Runt den eventuella centraltaggen sitter 2 till 12 radiärtaggar som sitter utplattade mot själva växtkroppen.

Ullsydkaktusens blomma är blankt gul, 3 till 5 centimeter lång och 4 till 7 centimeter i diameter. Blomman har ett ganska kort hypanthium som är täckt av en tät brun ull. Frukten avlång till klubbformad, rosa eller rödaktig och upp till 4 centimeter lång. Den är torr och ihålig då den är mogen. Fröna är klockformade och har en fint repig yta.

Synonymer

Ullsydkaktusen är en gammal art, rent taxonomiskt, och beskrevs redan 1819 av Adrian Hardy Haworth, men då som Cactus erinaceus. Sedan dess har den fått byta släkten ett antal gånger.


Cactus depressus Haw. 1812
Cactus erinaceus Haw. 1819
Cereus erinaceus (Haw.) Steud. 1840
Echinocactus aciculatus Salm-Dyck 1834
Echinocactus acuatus Link & Otto 1827
Echinocactus acutangularis J.Forbes 1837
Echinocactus acutangulus Zucc. ex Pfeiff. 1837
Echinocactus arechavaletae K.Schum. ex Arechav. 1905
Echinocactus corynodes Otto ex Pfeiff. 1837
Echinocactus courantii Lem. 1838
Echinocactus depressus (Haw.) DC. 1828
Echinocactus erinaceus (Haw.) Lem. 1838
Echinocactus fricii Arechav. 1905
Echinocactus leucocarpus Arechav. 1905
Echinocactus maldonadensis Herter 1931
Echinocactus pauciareolatus Arechav. 1905
Echinocactus sellowianus Pfeiff. 1837
Echinocactus sellowii Link & Otto 1827
Echinocactus sessiliflorus F.Mackie ex Hook. 1837
Echinocactus tephracanthus Link & Otto 1827
Echinocactus terscheckii Rchb. ex Terscheck 1843
Echinocactus tetracanthus Lem. 1838
Echinocactus vorwerkianus Werderm. 1931
Malacocarpus aciculatus (Salm-Dyck) Salm-Dyck 1850
Malacocarpus acuatus (Link & Otto) Salm-Dyck 1850
Malacocarpus arechavaletae A.Berger 1929
Malacocarpus beltranii Fric 1924
Malacocarpus bezrucii Fric 1924
Malacocarpus callispinus Y.Itõ 1957
Malacocarpus corynodes (Otto ex Pfeiff.) Salm-Dyck 1850
Malacocarpus courantii (Lem.) Salm-Dyck 1850
Malacocarpus erinaceus (Haw.) Lem. ex C.F.Först. & Rümpler 1885
Malacocarpus fricii (Arechav.) A.Berger 1929
Malacocarpus kavarikii Fric 1924
Malacocarpus kovaricii Fric ex A.Berger 1929
Malacocarpus leucocarpus (Arechav.) Backeb. 1936
Malacocarpus macranthus (Arechav.) Herter 1943
Malacocarpus macrogonus (Arechav.) Herter 1973
Malacocarpus martini Labour. ex Rümpler 1885
Malacocarpus pauciareolatus (Arechav.) A.Berger 1929
Malacocarpus rubricostatus Fric 1929
Malacocarpus sellowianus Salm-Dyck 1850
Malacocarpus sellowii (Link & Otto) K.Schum. 1890
Malacocarpus sessiliflorus (F.Mackie ex Hook.) Backeb. 1959
Malacocarpus stegmannii Backeb. 1959
Malacocarpus tephracanthus (Link & Otto) K.Schum. 1890
Malacocarpus tetracanthus (Lem.) Rud.Mey. 1894
Malacocarpus turbinatus (Arechav.) Herter 1943
Malacocarpus vorwerkianus (Werderm.) Backeb. 1936
Melocactus acuatus Link & Otto 1827
Melocactus poliacanthus Link & Otto 1827
Melocactus sellowii Link & Otto 1827
Melocactus tephracanthus Link & Otto 1827
Notocactus acuatus (Link & Otto) J.Theun. 1981
Notocactus beltranii (Fric ex Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
Notocactus bezrucii (Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
Notocactus corynodes (Otto ex Pfeiff.) Krainz 1966
Notocactus courantii (Lem.) J.Theun. 1981
Notocactus erinaceus (Haw.) Krainz 1966
Notocactus fricii (Arechav.) Krainz 1966
Notocactus kovaricii (Fric ex A.Berger) Krainz 1966
Notocactus leucocarpus (Arechav.) G.Schäf. 1980
Notocactus macrocanthus (Arechav.) G.Schäf. 1980
Notocactus macrogonus (Arechav.) G.Schäf. 1980
Notocactus maldonadensis (Herter) Herter 1943
Notocactus pauciareolatus (Arechav.) Krainz 1966
Notocactus rubricostatus (Frič ex Z.Fleisch. & Schütz) G.Schäf. 1980
Notocactus schaeferianus (W.R.Abraham & J.Theun.) Havlícek 1988
Notocactus sellowii (Link & Otto) J.Theun. 1981
Notocactus sessiliflorus (F.Mackie ex Hook.) Krainz 1966
Notocactus stegmannii (Backeb.) Krainz 1966
Notocactus tephracanthus (Link & Otto) Krainz 1966
Notocactus tetracanthus (Lem.) N.Gerloff, Neduchal & S.Stuchlik 1995
Notocactus turbinatus (Arechav.) Krainz 1966
Notocactus vorwerkianus (Werderm.) Krainz 1966
Parodia maldonadensis (Herter) Hofacker 2012
Parodia paucicostata (F.Ritter) F.H.Brandt ex Weskamp 1973
Parodia sellowii (Link & Otto) D.R.Hunt 1997
Parodia turbinata (Arechav.) Hofacker 1998
Wigginsia acuata (Link & Otto) F.Ritter 1979
Wigginsia beltranii Fric ex Z.Fleisch. & Schütz 1980
Wigginsia bezrucii (Fric) Z.Fleisch. & Schütz 1980
Wigginsia corynodes (Otto ex Pfeiff.) D.M.Porter 1964
Wigginsia courantii (Lem.) F.Ritter 1979
Wigginsia erinaceus (Haw.) D.M.Porter 1964
Wigginsia fricii (Arechav.) D.M.Porter 1964
Wigginsia kovaricii (Fric ex A.Berger) Backeb. 1966
Wigginsia leucocarpa (Arechav.) D.M.Porter 1964
Wigginsia macrocantha (Arechav.) D.M.Porter 1964
Wigginsia macrogona (Arechav.) D.M.Porter 1964
Wigginsia maldonadensis (Herter) Deubelbeiss 2018
Wigginsia pauciareolata (Arechav.) R.Kiesling 1999
Wigginsia rubricostata Z.Fleisch. & Schütz 1980
Wigginsia schaeferiana W.R.Abraham & J.Theun. 1988
Wigginsia sellowii (Link & Otto) F.Ritter 1979
Wigginsia sessiliflora (F.Mackie ex Hook.) D.M.Porter 1964
Wigginsia stegmannii (Backeb.) D.M.Porter 1964
Wigginsia tephracantha (Link & Otto) D.M.Porter 1964
Wigginsia tetracantha (Lem.) Vích 2019
Wigginsia turbinata (Arechav.) D.M.Porter 1964
Wigginsia vorwerkiana (Werderm.) D.M.Porter 1964

Referenser

  • Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  • Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-06-27.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-06-27].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - ullsydkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9