Viola odorata

Viola odorata L. 1753 Luktviol
Släkte	Viola
Familj	Violaceae
Ordning	Malpighiales
Överordning	Eudicotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Luktviol är en flerårig ört i violsläktet i familjen violväxter.

Luktviolen blir mellan 5 och 15 centimeter hög. Bladen är njurformade.

Blommorna kommer på långa skaft direkt från bladrosetten och det är endast en blomma på varje blomskaft. Blomfärgen är mörkt blålila, men vita och rosa former förekommer. Den blommar tidigt, från mars till maj. Den sprider sig med utlöpare och kan täcka ett ganska stort område.

Några blommor är dock kleistogama och har mycket korta skaft. Dessa blomskaft kröker sig med fruktanlaget mot jorden och deras frukt, som vanligen är lila, mognar invid marken dold under rosettbladen eller till och med något nedgrävd i jorden. Luktviolen har alltså två slags frukter, en i luften och en mer eller mindre nedsänkt i marken. Dock sänker sig även de långskaftade blommornas frukter till slut mot marken där de öppnar sig och lämnar sina frön. Fröna har ett tjockt, vitt fröskaft som innehåller en fet olja. Denna olja lockar till sig myror som bär iväg med fröna.

Luktviolens ursprungliga utbredningsområde är i Europa, norra Afrika, Makaronesien, Centralasien, Kaukasus och västra Asien. Den kan vara inhemsk i sydligaste Sverige och på Öland men finns förvildad ungefär upp till Gästrikland. Den odlas som prydnadsväxt och det finns många namnsorter.

• 

  Kleistogam blomma

• 

  Frö med skaft innehållande olja som lockar myror

• 

  Vit form

Underart

Viola odorata ssp. stolonifera (J.J.Rodr.) J.J.Orell & Romo 1991

Synonymer

Viola austriaca A.Kern. & Jos.Kern. 1872

Viola bruneauniana E.Vilm. 1863

Viola consimilis Jord. 1852

Viola cyclophylla Gand. 1875

Viola dumetorum Jord. 1852

Viola favratii Hausskn. ex Favrat 1887

Viola floribunda Jord. 1852

Viola gonzalii Sennen 1926

Viola hortensis Schur 1866

Viola hybrida Schur 1866

Viola ignobilis Rupr. 1869

Viola incompta Jord. 1849

Viola italica Voigt ex E.Vilm. 1870

Viola jucunda Jord. 1852

Viola leucantha Schur 1866

Viola lilacina Rossm. ex Rchb. 1832

Viola maderensis Lowe 1831

Viola martia Garsault 1764

Viola martia Hegetschw. 1839

Viola odora Neck. 1768

Viola officinalis Crantz 1766

Viola parmensis E.Vilm. 1863

Viola perennis Miégev. 1865

Viola pirottae Chiov. 1893

Viola plantaginea Webb ex Chirst 1887

Viola propinqua Jord. 1852

Viola pseudosuavis Schur 1877

Viola reptans C.Presl ex Rchb. 1832

Viola sarmentosa M.Bieb. 1808

Viola semperflorens Steud. 1821

Viola spectabilis K.Richt. 1885

Viola stevenii Besser ex Fauc. 1872

Viola stolonifera J.J.Rodr. 1878 → V. odorata ssp. stolonifera

Viola suaveolens Schur 1877

Viola suavissima Jord. 1852

Viola subcarnea Jord. 1852

Viola sulfurea Cariot 1884

Viola taynensis Elisafenko 2015

Viola thompsoniae Chapm. 1897

Viola vilmoriniana Delacour & Mottet 1899

Viola vinealis Boreau 1857

Viola wiedemannii Boiss. 1867

Referenser

• Mossberg, Bo; Stenberg Lennart: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2005 (swe). ISBN 91-46-21319-8 (inb.). Libris. 
• Burnie Geoff: Botanica: illustrerat botaniskt lexikon med över 10000 trädgårdsväxter inklusive odlingsråd, Könemann, Köln 2000 (swe). ISBN 3-8290-4718-5 (inb.). Libris. 
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-27.
• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-27].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - luktviol - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9