Poa aequalis

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Poa aequalis
(Swallen & Tovar) Refulio 2012
Släkte Poa
Undertribus Poinae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Poa aequalis är en art i gröesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i västra Sydamerika.

Poa aequalis är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 3 millimeter breda samt 3 till 8 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 8 till 13 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Synonymer

Dissanthelium aequale Swallen & Tovar 1965
Dissanthelium laxifolium Swallen & Tovar 1965

Systematik

Det vetenskapliga namnet aequalis fick arten av Nancy Refulio i publikationen Systematic Botany Vol. 37, No. 1 när den gavs ut 2012.

Referenser

  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-04-09].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-04-09.
  • Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
  • Refulio-Rodriguez, N. F., Columbus, J. T., Gillespie, L. J., Peterson, P. M., & Soreng, R. J. (2012). Molecular Phylogeny of Dissanthelium (Poaceae: Pooideae) and its Taxonomic Implications. Systematic Botany, 37(1), 122–133. http://www.jstor.org/stable/41416944