Deschampsia berteroniana

Från Plantae
(Omdirigerad från Deschampsia desvauxii)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Deschampsia berteroniana
(Kunth) F.Meigen 1893
1. Deschampsia patula 2. Amphibromus scabrivalvis 3. Deschampsia berteroniana
1. Deschampsia patula 2. Amphibromus scabrivalvis 3. Deschampsia berteroniana
Släkte Deschampsia
Undertribus Aristaveninae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Deschampsia berteroniana är en art i tåtelsläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 0,5 till 1 millimeter breda samt 5 till 10 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 25 till 50 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, vilken gör det lätt för vinden att nå blommorna och sprida pollen över långa avstånd.

Deschampsia berteroniana har sitt naturliga utbredningsområde i nordvästra Argentina, centrala Chile och södra Chile. Arten trivs främst i öppna bergssluttningar och ängsmarker där jorden är väldränerad men ändå fuktig under delar av året. Gräset är anpassat till ett klimat med tydliga årstidsväxlingar, där somrarna kan vara torra men vintrarna ger tillräcklig nederbörd. Den förekommer på höjder från cirka 1000 till 2800 meter över havet, vilket gör den till en typisk bergsgräsart. På dessa höjder möter den både intensiva solstrålar och kyliga nätter – förhållanden som formar dess växtsätt.

Synonymer

Aira berteroniana (Kunth) Steud. 1854
Deschampsia desvauxii Pilg. 1949
Monandraira berteroniana (Kunth) É.Desv. 1854
Trisetum berteronianum Kunth 1831

Etymologi

Det vetenskapliga namnet berteroniana fick arten av Karl Sigismund Kunth i publikationen Distribution méthodique de la famille des Graminées Vol. 2 när den gavs ut 1831. Namnet berteroniana hedrar den chilenska naturforskaren Carlo Luigi Giuseppe Bertero (1789 – 1831), som under sina resor i Sydamerika samlade och beskrev många växtarter. Att namnge arter efter upptäcktsresande och botaniker var vanligt under 1800-talet och blev ett sätt att föreviga deras arbete. Suffixet -iana används i botaniken för att ange något som är associerat med en person eller plats.

Referenser

  • IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-08-24].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-08-24.
  • Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-08-24].
  • Kunth, Karl Sigismund: Distribution méthodique de la famille des Graminées, Paris, Librarie-Gide 1829-1834 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.505. 
  • Botanische Jahrbücher für Systematik, Pflanzengeschichte und Pflanzengeographie, Schweizerbart, Stuttgart 1880- (eng). ISSN 0006-8152. Libris. 
  • Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.