Bromus inermis

Bromus inermis Leyss. 1761, nom. cons. Foderlosta
Släkte	Bromus
Undertribus	Bromeae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Foderlosta är en art i lostasläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Altaj, Österrike, Baltikum, Vitryssland, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Tjita, Tjeckien och Slovakien, östeuropeiska Ryssland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Inre Mongoliet, Iran, Irkutsk, Italien, Kazakstan, Kirgizistan, Krasnojarsk, på Krim, i Manchuriet, Mongoliet, Nederländerna, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, på Balkan, i Pakistan, Polen, Qinghai, Rumänien, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Tadzjikistan, Tibet, Transkaukasus, Turkmenistan, Tuva, Turkiet, Ukraina, Uzbekistan, västra Himalaya, västra Sibirien, Xinjiang och Sacha.

Foderlosta utvecklar långa rhizomer, är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 4 till 8 millimeter breda samt 10 till 35 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 30 till 100 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Foderlosta används som vallväxt i jordbruket eftersom de är härdiga, ger god avkastning och återväxer snabbt efter slåtter. Trivs bra på lite torrare områden.

Synonymer

Bromopsis inermis (Leyss.) Holub 1973

Festuca inermis (Leyss.) DC. 1805

Forasaccus inermis (Leyss.) Lunell 1915

Schedonorus inermis (Leyss.) P.Beauv. 1812

Zerna inermis (Leyss.) Lindm. 1918

Bromopsis australis (Zherebina) Tzvelev & Prob. 2010

Bromopsis inermis ssp. aristata (Schur) Tzvelev 2006

Bromus inopinatus B.B.Brues & C.T.Brues 1911

Bromus latifolius Kar. & Kir. 1841

Bromus laxus Hornem. 1815

Bromus probatovae (Tzvelev) Chepinoga 2023

Bromus pseudoinermis Schur 1853

Bromus pskemensis Pavlov 1949

Bromus purpurascens Turcz. ex Griseb. 1852

Bromus reimannii (Asch. & Graebn.) Asch. & Graebn. 1901

Bromus subaustralis Chepinoga 2023

Bromus tatewakii Honda 1928

Festuca leysseri Moench 1777

Festuca poiformis Pers. 1805

Festuca pooides Thuill. 1799

Festuca speciosa Schreb. 1771

Schedonorus longifolius Trin. ex Steud. 1841

Systematik

Det vetenskapliga namnet inermis fick arten av Friedrich Wilhelm von Leysser i publikationen Flora Halensis när den gavs ut 1761.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-26].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-26.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-26].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Leysser, Friedrich Wilhelm von: Flora Halensis exhibens plantas circa Halam Salicam crescentes secvndvm systema sexvale Linnaeanvm distribvtas, Halae Salicae svmptibus avctoris MDCCLXI. 1761 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.6338. Libris. 
• Beef Research – U‑Pick Forages: Smooth bromegrass – Bromus inermis, Canada Beef, 2025.