Melica nutans

Melica nutans L. 1753 Bergslok
Släkte	Melica
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Bergslok är en art i sloksläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är en flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 6 millimeter breda samt 4 till 20 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 20 till 60 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.

Bergslok har sitt naturliga utbredningsområde i Altaj, Amur, Österrike, Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, sydöstra Kina, Tjeckien och Slovakien, Danmark, östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Irkutsk, Italien, Japan, Kamtjatka, Kazakstan, Chabarovsk, Kirgizistan, Korea, Krasnojarsk, på Krim, Kurilerna, i Manchuriet, Mongoliet, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Polen, Primorje, Rumänien, på Sachalin, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Tadzjikistan, Transkaukasus, Ukraina, Uzbekistan, västra Himalaya, västra Sibirien, Xinjiang och Sacha. Arten återfinns primärt i näringsrika löv- och blandskogar, ofta på kalkrik och mullrik mark. Den trivs i skuggiga till halvskuggiga miljöer såsom lundar, skogsbryn och i rasbranter. Arten förekommer från havsnivå till 2500 meters höjd över havet.

Synonymer

Aira nutans (L.) Weber 1780

Dalucum nutans (L.) Bubani 1901

Poa nutans (L.) Clairv. 1811, nom. illeg.

Melica amurensis (Prob.) Tzvelev 2012

Melica grandiflora Koidz. 1925

Melica komarovii Luchnik 1938

Melica montana Huds. 1778

Melica montana Lam. 1791, nom. illeg.

Melica nutans ssp. amurensis Prob. 1983

Melica nutans ssp. grandiflora (Koidz.) T.Koyama 1987

Etymologi och systematik

Det vetenskapliga namnet nutans fick arten av Carl von Linné i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753. Namnet nutans är latin och betyder "nickande" eller "lutande". Namnet syftar på artens karaktäristiska utseende där den ensidiga vippan böjer sig nedåt, vilket ger ett nickande intryck. Suffixet -ans är en participändelse som indikerar en pågående handling eller ett tillstånd.

Melica nutans fungerar som typart för släktet Melica. Inom botaniken innebär begreppet typart att just denna art utgör den formella referenspunkten för hela släktet. Om det råder osäkerhet kring vilka egenskaper som definierar en slokaryta, är det typarten man konsulterar för att fastställa den biologiska standarden. Den fungerar som släktets ankare i det taxonomiska systemet.

Det svenska namnet bergslok kommer av att arten trivs utmärkt i steniga miljöer, rasbranter och i skogsbryn med klippig undergrund. Namnet placerar alltså växten geografiskt för den intresserade vandraren.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-02-14].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-02-14.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-02-14].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.