Melica longiflora
| Melica longiflora Steud. 1854 | |
| Släkte | Melica |
| Undertribus | Meliceae |
| Tribus | Poeae |
| Underfamilj | Pooideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Melica longiflora är en art i sloksläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1,5 till 5 millimeter breda samt 7 till 22 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 15 till 200 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en luftig och spröd konstruktion som ger blommorna maximal exponering för vinden.
Melica longiflora har sitt naturliga utbredningsområde och endemisk till centrala Chile, från 500 till 2000 meters höjd över havet. Arten växer i torra till måttligt fuktiga gräsmarker och på öppna sluttningar, ofta på väldränerade jordar med mycket sol. Den trivs i områden med medelhavsklimat, där heta, torra somrar varvas med milda, regniga vintrar.
Synonymer
- Melica berteroana Phil. 1896
- Melica exaltata Phil. 1873
- Melica flava Nees ex Steud. 1854
- Melica hirta Phil. 1864
Etymologi
Det vetenskapliga namnet longiflora fick arten av Ernst Gottlieb von Steudel i publikationen Nomenclator botanicus Vol. 2 när den gavs ut 1854. Namnet longiflora kommer från latinets longus som betyder ”lång” och flos som betyder ”blomma”. Artepitetet longiflora betyder alltså ”med långa blommor” och syftar på artens ax där blomma ofta är ovanligt utdragen jämfört med närbesläktade arter, vilket gör den lätt att känna igen vid blomning.
Referenser
- IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-02-13].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-02-13.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-02-13].
- Steudel, Ernst Gottlieb: Nomenclator botanicus seu Synonymia plantarium universalis, enumerans ordine alphabetico nomina atque synonyma, tum generica tum specifica et a Linnaeo et a recentioribus de re botanica scriptoribus plantis Phanaerogamis imposita, Cotta, Stuttgart 1840-1841 (lat). Libris.
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
