Glyceria maxima

Glyceria maxima (Hartm.) Holmb. 1919 Jättegröe
Släkte	Glyceria
Undertribus	Meliceae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Jättegröe är en art i mannagrässläktet och familjen gräs. Den utvecklar långa rhizomer, är en flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 7 till 20 millimeter breda samt 30 till 60 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 90 till 250 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en konstruktion så effektiv att den har funnits i gräsfamiljen i miljontals år utan behov av förändring.

Jättegröe har sitt naturliga utbredningsområde i Österrike, Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, centraleuropeiska Ryssland, Tjeckien och Slovakien, Danmark, östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Kazakstan, Nederländerna, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Polen, Rumänien, på Sardinien, Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Sverige, Schweiz, Transkaukasus, Ukraina, västra Sibirien och Xinjiang. Arten växer i fuktiga gräsmarker, vid floder och våtmarker, ofta i näringsrika och soliga miljöer. Den förekommer från havsnivå upp till omkring 1800 meters höjd över havet.

Synonymer

Catabrosa hydrophila Link 1844

Exydra aquatica (L.) Endl. 1830

Festuca aquatica (L.) Mutel 1837

Glyceria altissima Garcke 1851

Glyceria aquatica (L.) Wahlb. 1820, nom. illeg.

Glyceria spectabilis Mert. & W.D.J.Koch 1823

Heleochloa aquatica (L.) Drejer 1838

Hydrochloa aquatica (L.) Hartm. 1819

Hydropoa spectabilis Dumort. 1868

Melica aquatica (L.) Weber ex P.Beauv. 1812

Molinia maxima Hartm. 1820

Panicularia aquatica (L.) Kuntze 1891

Poa aquatica L. 1753

Glyceria aquatica ssp. densiflora Waisb. 1920

Glyceria aquatica ssp. umbrosa (Junge) Waisb. 1920

Glyceria maxima ssp. micrantha H.Scholz 2003

Etymologi

Det vetenskapliga namnet maxima fick arten av Carl Johan Hartman i publikationen Handbok i Skandinaviens flora, innefattande Sveriges och Norriges vexter, till och med mossorna när den gavs ut 1820. Namnet maxima kommer från latinets maximus, som betyder ”störst” eller ”väldig”, och syftar på artens kraftiga blad och höga strån jämfört med närstående arter.

Referenser

• IPNI (2026). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2026-01-31].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2026-01-31.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2026-01-31].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Hartman, Carl Johan: Handbok i Skandinaviens flora, innefattande Sveriges och Norriges vexter, till och med mossorna. Med inledning, afhandlande grunderna för botanikens studium, samt tvänne plancher. Af C.J. Hartman ... Stockholm, 1820, hos Zacharias Haeggström., Stockholm 1820 (swe). Libris. 
• Botaniska notiser, Al. Ed. Lindblom, Lund 1839-1980 (mul). ISSN 0006-8195. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.