Calamagrostis scabrescens

Från Plantae
(Omdirigerad från Deyeuxia sikangensis)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Calamagrostis scabrescens
Griseb. 1868
Calamagrostis scabrescens (Deyeuxia scabrescens) (7840305950).jpg
Släkte Calamagrostis
Undertribus Agrostidinae
Tribus Poeae
Underfamilj Pooideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Calamagrostis scabrescens är en art i rörsläktet och familjen gräs. Den utvecklar korta rhizomer, är tuvbildande, fleråriga ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2,5 till 8 millimeter breda samt 20 till 45 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 60 till 150 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en effektiv form som hjälper till att sprida pollen och frön med vinden.

Calamagrostis scabrescens har sitt naturliga utbredningsområde i norra centrala Kina, södra centrala Kina, östra Himalaya, Myanmar, Nepal, Pakistan, Qinghai, Tibet och västra Himalaya. Den trivs i höglandsområden och alpina miljöer, ofta i öppna gräsmarker och bergsängar på altituder mellan cirka 2 000 och 4 000 meter, där svalare klimat och väldränerade jordar gynnar dess tillväxt.

Synonymer

Deyeuxia scabrescens (Griseb.) Munro ex Duthie 1878
Calamagrostis sikangensis (Keng) P.C.Kuo 1988
Calamagrostis simlensis (Bor) G.Singh 1984
Deyeuxia dispar L.Liu 1994
Deyeuxia sikangensis Keng 1941
Deyeuxia simlensis Bor 1941

Etymologi

Det vetenskapliga namnet scabrescens fick arten av August Heinrich Rudolf Grisebach i publikationen Nachrichten von der Georg-Augusts-Universität Vol. 3 när den gavs ut 1868. Det latinska epitetet scabrescens betyder "som blir sträv" eller "tilltagande strävhet" (av scaber = sträv, med suffixet -escens = begynnande tillstånd). Grisebach motiverade namnet med flera morfologiska drag: strået beskrevs som culmo elato scabro (högt och strävt), och småaxens yttre fjäll var scabriusculis – alltså lätt sträva.

Referenser