Eriosyce odieri

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Eriosyce odieri
(Lem. ex Salm-Dyck) Katt. 1994
Mörk trattkaktus [1]
Eriosyce odieri 'pseudoreichei' WJ 253 Foto: Mats Winberg
Eriosyce odieri 'pseudoreichei' WJ 253
Foto: Mats Winberg
Undergrupp Thelocephala
Släkte Eriosyce
Tribus Notocacteae
Underfamilj Cactoideae
Familj Cactaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
Status enligt rödlista: sårbar
Status iucn3.1 VU.svg

Mörk trattkaktus är en art i trattkaktussläktet och familjen kaktusväxter, som har sin naturliga växtplats i de chilenska regionerna Antofagasta och Atacama.[2]

Den är insjunket klotformad och blir 2 till 5 centimeter i diameter. Huden är brunaktig till grågrön och den har kraftiga rörformade rötter men ingen tunn rothals. Plantan är uppdelad i en mängd åsar som i sin tur är uppdelade i vårtor som blir 4 till 6 millimeter i diameter och liknar lite av an haka i profil. På vårtorna sitter det taggar som består av ingen eller 1 nålliknande centraltagg som blir upp till 10 millimeter lång. Sen finns där 6 till 12 radiärtaggar som blir 2 till 5 millimeter långa och sitter lite i en kamformation.[3]

Mörk trattkaktus får blekgula till blekröda blommor som blir 3 till 4 centimeter i diameter. Areolerna där blommorna utvecklas är fyllda med vit tovig ull och borststrån. Frukten blir avlång då den mognat och spricker upp i form av små hål vid basen. Fröna är bruna, har rader av vårtor och blir 1 millimeter stora. Fröärret är nyckelhålsformat, blir 0,3 millimeter långt och 0,2 millimeter brett.[4]

Artbeskrivningen baseras på ett exemplar som det saknas uppgifter om, men ett nytt exemplar samlades in vid basen av berget Morro Copiapó[5], söder om Caldera, i den chilenska regionen Atacama. Plantan samlades in av Fred Kattermann (FK 802).

Det vetenskapliga namnet odieri har arten fått för att hedra James Odier, en fransk kaktussamlare som bodde i Paris under 1800-talet.[6]

Mörk trattkaktus anses vara sårbar och finns upptagen på rödlistan.[7]

Underart

E. odieri ssp. krausii (F.Ritter) Ferryman 2003

Synonymer

Echinocactus odieri Lem. ex Salm-Dyck 1849
Neoporteria odieri (Lem. ex Salm-Dyck) Backeb. 1935
Chilenia odieri (Lem. ex Salm-Dyck) Backeb. 1939
Neochilenia odieri (Lem. ex Salm-Dyck) Backeb. 1942
Chileorebutia odieri (Lem. ex Salm-Dyck) F.Ritter 1959
Thelocephala odieri (Lem. ex Salm-Dyck) F.Ritter 1980
Echinocactus reichei K.Schum. 1903
Malacocarpus reichei (K.Schum.) Britton & Rose 1922
Notocactus reichei (K.Schum.) A.Berger 1929
Neoporteria reichei (K.Schum.) Backeb. 1935
Chilenia reichei (K.Schum.) Backeb. 1939
Neochilenia reichei (K.Schum.) Backeb. 1942
Chileorebutia reichei (K.Schum.) F.Ritter 1959, nom. inval.
Thelocephala reichei (K.Schum.) F.Ritter 1980
Neochilenia monte-amargensis Backeb. 1963, nom. inval.
Neoporteria monte-amargensis (Backeb.) Ferryman ex Preston Mafham 1991, nom. inval.
Eriosyce odieri var. monte-amargensis Katt. 1994

Bilder

Referenser

  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - mörk trattkaktus - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
  2. ^ Kattermann, Fred; Hunt David, Taylor Nigel P.: Eriosyce (Cactaceae): the genus revised and amplified, David Hunt, Richmond 1994, Succulent plant research ; 1 (eng), sid. 89. ISBN 0-9517234-2-1 (pbk). Libris. 
  3. ^ Hunt, David R.; Taylor Nigel P., Charles Graham.: The new cactus lexicon, dh books, Milborne Port 2006 (eng). ISBN 0953813444 (complete work). Libris. 
  4. ^ Anderson, Edward F: The cactus family, Timber Press, Portland, Or. 2001 (eng). ISBN 0-88192-498-9. Libris. 
  5. ^ Google maps koordinater
  6. ^ Leonard E. Newton; Urs Eggli: Etymological Dictionary of Succulent Plant Names [Elektronisk resurs], Springer Berlin Heidelberg, 2004 (und). ISBN 978-3-662-07125-0. Libris. 
  7. ^ Faundez, L. & Saldivia, P. 2017. Eriosyce odieri (amended version of 2013 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T152695A121484638. https://www.iucnredlist.org/ Downloaded on 08 July 2018.