Cerastium maximum: Skillnad mellan sidversioner

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 16: Rad 16:
Stjälken är upprätt, ogrenad, hårig och 20 till 40 centimeter hög. [[Bladen]] är linjära, lansettformade till elliptiska, spetsiga, 4 till 8 centimeter långa och 0,5 till 1,5 centimeter breda.  
Stjälken är upprätt, ogrenad, hårig och 20 till 40 centimeter hög. [[Bladen]] är linjära, lansettformade till elliptiska, spetsiga, 4 till 8 centimeter långa och 0,5 till 1,5 centimeter breda.  


Mellan 3 och 12 [[blommor]] sitter i en samling överst på stjälken. Blomskaften är körtelhåriga. [[Foderbladen]] är elliptiska, körtelhåriga, 0,5 till 1 centimeter långa och 0,3 till 0,4 centimeter breda. [[Kronbladen]] är vita, urnupna och upp till 2 centimeter långa.
Mellan 3 och 12 [[blommor]] sitter i en samling överst på stjälken. [[Blomskaften]] är [[körtelhåriga]]. [[Foderbladen]] är elliptiska, körtelhåriga, 0,5 till 1 centimeter långa och 0,3 till 0,4 centimeter breda. [[Kronbladen]] är vita, urnupna och upp till 2 centimeter långa.


Utbredningsområdet är i [[östra Europa]], i nordligare områden i [[Asien]] samt i [[subarktiska Amerika]].
Utbredningsområdet är i [[östra Europa]], [[Sibirien]], [[ryska Fjärran östern]], nordvästra [[Kina]], [[Mongoliet]] och [[subarktiska Amerika]].
 
== Synonymer ==
* ''Cerastium revolutum'' <small>Meinsh. 1871</small>
* ''Dichodon maximus'' <small>(L.) Á.Löve & D.Löve 1976</small>
 
 
Det finns två andra arter som beskrivits med namnet ''Cerastium maximum'':
* ''Cerastium maximum'' <small>A.Heller</small> - denna art har en oklar placering
* ''Cerastium maximum'' <small>Gilib.</small> &rarr; ''[[Stellaria aquatica]]''


== Referenser ==
== Referenser ==
Rad 24: Rad 33:
* {{Efloras|flora=1|taxon=242000282|dat=2014-09-13}}
* {{Efloras|flora=1|taxon=242000282|dat=2014-09-13}}
* {{Efloras|flora=2|taxon=242000282|dat=2014-09-13}}
* {{Efloras|flora=2|taxon=242000282|dat=2014-09-13}}
* {{POWO|2021-09-12}}
* {{POWO|2023-05-02}}
* {{IPNIref|year=2023|dat=2023-05-02}}
* {{SKUD|191758|''Cerastium maximum''}}
</small>
</small>
[[Kategori:Cerastium|maximum]]
[[Kategori:Cerastium|maximum]]

Nuvarande version från 2 maj 2023 kl. 17.01

Cerastium maximum
L. 1753
Cerastium maximum 119936988.jpg
Släkte Cerastium
Familj Caryophyllaceae
Ordning Caryophyllales
Överordning Eudicotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Cerastium maximum är en flerårig ört i arvsläktet i familjen nejlikväxter.

Stjälken är upprätt, ogrenad, hårig och 20 till 40 centimeter hög. Bladen är linjära, lansettformade till elliptiska, spetsiga, 4 till 8 centimeter långa och 0,5 till 1,5 centimeter breda.

Mellan 3 och 12 blommor sitter i en samling överst på stjälken. Blomskaften är körtelhåriga. Foderbladen är elliptiska, körtelhåriga, 0,5 till 1 centimeter långa och 0,3 till 0,4 centimeter breda. Kronbladen är vita, urnupna och upp till 2 centimeter långa.

Utbredningsområdet är i östra Europa, Sibirien, ryska Fjärran östern, nordvästra Kina, Mongoliet och subarktiska Amerika.

Synonymer

  • Cerastium revolutum Meinsh. 1871
  • Dichodon maximus (L.) Á.Löve & D.Löve 1976


Det finns två andra arter som beskrivits med namnet Cerastium maximum:

  • Cerastium maximum A.Heller - denna art har en oklar placering
  • Cerastium maximum Gilib.Stellaria aquatica

Referenser

  • Flora of North America  eFloras.org (Läst 2014-09-13)
  • Flora of China  eFloras.org (Läst 2014-09-13)
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2023-05-02.
  • IPNI (2023). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2023-05-02].
  • SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Cerastium maximum - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9