Osvaldoa

Från Plantae
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Osvaldoa
J.R.Grande 2014
Undertribus Paspalinae
Tribus Paspaleae
Underfamilj Panicoideae
Familj Poaceae
Ordning Poales
Överordning Monocotyledonae
Underklass Angiospermae
Rike Plantae
 

Osvaldoa är ett monotypiskt släkte i familjen gräs och består av endast en art. Släktet har sitt naturliga utbredningsområde i Brasilien och södra Sydamerika.

Osvaldoa innehåller arter som är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 9 till 11 millimeter breda samt 37 till 90 centimeter långt. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 30 till 150 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Art

O. valida (Mez) J.R.Grande 2014

Systematik

Det vetenskapliga namnet Osvaldoa fick släktet av José Ramón Grande Allende i publikationen Phytoneuron Vol. 22 när den gavs ut 2014. Släktet fick sitt namn för att hedra Osvaldo Morrone (1957 - 2011), en argentinsk botaniker. Typart för släktet är Osvaldoa valida.

Referenser

  • IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-08-09].
  • POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-08-09.
  • Watson, L., Macfarlane, T.D., and Dallwitz, M.J. 1992 onwards. 'The grass genera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references.' Version: 25th January 2024. delta-intkey.com
  • Grande Allende, J.R. 2014. Novitates Agrostologicae, IV. Additional segregates from Panicum incertae sedis. Phytoneuron 2014-22: 1–6.