Brachypodium sylvaticum

Brachypodium sylvaticum (Huds.) P.Beauv. 1812 Lundskafting
Släkte	Brachypodium
Tribus	Brachypodieae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Lundskafting är en art i skaftingsläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Albanien, Algeriet, Altaj, Assam, Österrike, på Azorerna, Balearerna, i Baltikum, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, Burjatien, på Kanarieöarna, i Kap Verde, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, på Korsika, Cypern, i Tjeckien och Slovakien, Danmark, på östra Egeiska öarna, i östeuropeiska Ryssland, östra Himalaya, Eritrea, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Grekland, på öar i Guineabukten, i Ungern, Indien, Iran, Irak, Irland, Italien, Japan, på Java, i Kazakstan, Kirgizistan, Korea, Krasnojarsk, på Kreta, Krim, Kurilerna, i Libanon och Syrien, på Små Sundaöarna, Madeira, Moluckerna, i Manchuriet, Marocko, Nepal, Nederländerna, på Nya Guinea, i norra Kaukasus, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Pakistan, Palestina, Filippinerna, Polen, Portugal, Qinghai, Rumänien, på Sachalin, Sardinien, i Saudiarabien, på Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sri Lanka, på Sulawesi, Sumatra, i Sverige, Schweiz, Tadzjikistan, Taiwan, Tibet, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Turkiet, Ukraina, Uzbekistan, västra Himalaya, västra Sibirien och Xinjiang.

Lundskafting är tuvbildande, fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 4 till 12 millimeter breda samt 15 till 35 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 30 till 90 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt ett ax.

Synonymer

Agropyron sylvaticum (Huds.) Chevall. 1827

Brevipodium sylvaticum (Huds.) Á.Löve & D.Löve 1961

Bromus sylvaticus (Huds.) Lyons 1763

Festuca sylvatica Huds. 1762

Triticum sylvaticum (Huds.) Moench 1777

Agropyron miserum (Thunb.) Tanaka 1925

Agropyron nubigenum (Steud.) Nees ex Koord. 1911

Brachypodium barbinode Bercht. & Seidl 1836

Brachypodium fontanesii Nees ex Hook.f. 1896

Brachypodium formosanum Hayata 1918

Brachypodium gaditanum Talavera 1986

Brachypodium glabrum Candargy ex Koidz. 1930

Brachypodium gracile (Weigel) P.Beauv. 1812

Brachypodium nepalense Nees ex Steud. 1854

Brachypodium pubescens (Peterm.) Mussajev 1987

Brachypodium pubifolium Hitchc. 1936

Brachypodium rigidulum Opiz & Bercht. 1836

Brachypodium scaberrimum Wight & Arn. 1834, nom. nud.

Brachypodium spryginii (Tzvelev) Tzvelev 2015

Bromus dumosus Vill. 1787

Bromus gracilis Weigel 1772

Bromus patentissimus Weigel 1772

Bromus triflorus Ehrh. 1787, nom. nud.

Elymus nubigenus (Steud.) Á.Löve 1984

Festuca calamaria Sm. 1800

Festuca gracilis (Weigel) Moench 1794

Festuca misera Thunb. 1784

Festuca nepalensis Steud. 1854

Poa misera (Thunb.) Koidz. 1917

Poa quadriflora Moench ex Steud. 1841

Poa remota Fr. ex Nyman 1882, nom. nud.

Poa sabauda Suter 1802, nom. illeg.

Poa subnuda J.F.Gmel. 1791

Polypogon miser (Thunb.) Makino 1912

Schedonorus calamarius (Sm.) P.Beauv. 1812

Tragus gracilis (Weigel) B.D.Jacks. 1895

Triticum barbinode Tausch ex Trevir. 1834

Triticum gracile (Weigel) Brot. 1804, nom. illeg.

Triticum involutum (Buse) Miq. 1857

Triticum nubigenum Steud. 1854

Triticum scaberrimum Steud. 1841, nom. nud.

Triticum teretiflorum Wibel 1799

Systematik

Det vetenskapliga namnet sylvaticum fick arten av William Hudson i publikationen Flora anglica när den gavs ut 1812.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-23].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-23.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-23].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Hudson, William: Flora anglica, exhibens plantas per regnum Angliæ sponte crescentes, distributas secundum systema sexuale., impensis auctoris: prostant venales apud J. Nourse, et C. Moran, Londini 1762 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.124863. Libris. 
• Palisot de Beauvois, Ambroise-Marie-François-Joseph: Essai d'une nouvelle agrostographie, ou, Nouveaux genres des graminées : avec figures représentant les caractères de tous les genres, Chez l'auteur, Paris 1812 (fra). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.474.